torsdag 17 november 2011

De har gått nästan två år...

och jag saknar dig. Jag är inte hel utan dig. Du var hela min trygghet.

lördag 18 september 2010

Kan det äntligen få börja?

Nu får jag äntligen sörja...det är som att någonting äntligen tillåter mig. Det finns fortfarande en massa praktiska saker att göra kring dödsboet, men jag ser "ljuset i tunneln" så att säga...

tisdag 20 april 2010

Jobbig helg...

...förflöt, kom och gick. Jag fyllde år på fredagen och fikade med min syster och en väninna. De blev en trevlig kväll, men på lördagen skulle vi upp tidigt, min syster och jag och försöka titta igenom mammas lådor nere i källaren och dela upp hennes saker mellan oss. Traumatiskt...jobbigt...men märkligt distanserat till själva sakerna. Vi hann med hälften. Hetsigt humör kom och gick, energislukande mardröm i princip. Vi gör om det om drygt en månad. Det känns viktigt att få det avslutat. Nästa helg ska jag gå igenom samma lådor igen och besluta vad som ska slängas på soptippen, respektive skänkas bort. Jag ser inte fram emot det, men det ska ju göras. Mamma bryr sig ju inte längre, hon behöver ju inte sakerna där hon är. Med varje slängt föremål försvinner en del av henne ur mitt liv. Jag ser däremot fram emot en annan väninnas besök på torsdag. Jag finner tröst i hennes närvaro. Trots att hon inte känner till något om min situation annat än att mamma gått bort, så tankar jag energi från hennes närvaro och sällskap. Hon har en helande kraft och en förmåga att känna empati tror jag. Hon är en av änglarna omkring mig.

onsdag 24 mars 2010

Man kan få sina samanbrott bland...

Jag är så less på det här dödsfallet nu. Jag bad min syster att få ta hand om de praktiska detaljerna eftersom det verkade vara den smidigaste lösningen just då. Jag ka säga att det är ett helvete, i alla fall känner jag så. Allt annat har varit jobbigt men ändå fungerat. Vissa telefonsamtal har jag behövt hjälp med att ringa. Jag har bett om hjälp men inte fått någon. Idag fick jag ett av två stora utbrott där sorg, tårar, förtvivlan sprutade ut som en kaskad som hotade dränka mig och den som råkade stå närmast just då.
Helt självklart blev jag lämnad ensam efter det. Ingen tycker om mig när jag skriker. Ingen tröstar mig när jag gråter. Ingen är en bra person. Ingen är någon jag kan hålla i handen när det blåser och stormar. Ingen tar på sig ansvaret när Ingen sviker. Ingen är bra att ha.

söndag 14 mars 2010

Strålande sol och mycket bättre till mods idag!

Hade en mycket trevlig dag igår efter det mycket upprörande telefonsamtalet från ännu ett spöke från förr som jag hoppas lägga till handlingarna inom snar framtid. Jag fick träffa en mycket trevlig och go´ och glad som kexchoklad familj som består av mor och far och två mycket kramgoa och kyssvänliga knoddar. Lägg till det en underbart gaaaalen, explosiv och lika kyssvänlig hund och en lika underbar, klok tillika vacker farmor/svärmor. Hon är ju i min ålder, alltså en mycket ung kvinna i sina mest produktiva år. Självgående och välutbildad, arbetar i privat verksamhet och har en välmående, stor familj och ett "bullrigt" hus. Allt som jag vill ha förstås. Och en VEEEEERANDAAAA vill jag ha. Den soliga modellen förstås, där jag kan sitta i godan ro och prata med Gud. Ni får mig att tro på livet och det behöver jag verkligen nu!

lördag 13 mars 2010

Smärtsamt...

Smärlindring är dagens melodi. Om man inte har ont, så kan man vila bättre och då läker infektionen ut snabbare? Ja, det låter väl logiskt. Så är det väl när man inte tål olika typer av medicin. Människan blir ju altmer immun och intolerant inte bara mot olika läkemedel som funnits ett tag utan livsmedel av olika slag. Miljöförstöring? Tillsatser i maten?

Lämna mig ifred bara...

Om du inte kan säga något snällt så får du vara snäll och knipa igen. Jag behöver inte få höra hur dum jag är och inte lyssnar på vad du säger för att sen bara få luren slängd i örat. Sluta härja med mig och låt min mamma få vila i fred. Låt bli hennes grav och hennes efterlämnade saker och djur. Du har inget med det att göra längre. Ingenting av det tillhör dig per automatik. Låt bli att förfölja mig med ditt oändliga skitsnack, jag vill inte höra mer om vad tycker att jag tycka tänka säga och göra. Jag behöver stöd och kärlek inte att bli manipulerad och utnyttjad för dina själviska syften. Sluta tjata när jag vet att du inte bryr dig. Hade du gjort det enda jag bad dig om som du lovade göra hade jag varit glad. Låt mig sörja, lägg inte sten på börda. Det är det enda du gör.