Jag blir så berörd...

...varje gång jag ser något på tv som handlar om att någon förlorar en anhörig, jag börjar bli nojjig :( Jag har inte många nära anhöriga kvar nu. Blev själv berövad min mor och mormor på kort tid. För mig alldeles för kort tid. Ingen kontakt med pappa, sporadisk kontakt med min syster. Vad göra? Barnen lyser med sin frånvaro. Min älskling får bära större delen av min nojja som jag försöker hålla inne med så gott det går. Ingen idealisk situation. Mina katter är det enda som just nu berikar min familj. Och den lurviga hunden. Lägenheten behöver en rejäl storstädning. Ska ske i helgen med start i morrn kväll, så det så. Nu är det mycket ljusare på eftermiddag kväll, så det bådar gott. Snälla mamma hör av dig, jag vill prata med dig. Du får berätta hur det är på andra sidan. Jag får komma på besök så får du bjuda på kaffe och bullar, det vill jag ha.