Plötsligt slog det mig att jag har förlorat dig. Du är omkring mig och väldigt nära, men det är svårt att föreställa sig det ändå. Var är du när du är här?? Jag känner dofter, konstiga, svårplacerade. Jag har drömt om dig, men inte på en vecka nu. Kan du inte ringa mig igen som du gör i mina drömmar. Du ringer mig på mobiltelefon och vet inte vad du ska säga. Du skrattar förläget...kom tillbaka, jag saknar dig. Jag är en annan människa utan dig. En halv människa? Det känns så. Jag klarade av att förlora min bror och min mormor. Men det var för att du fanns där som en referensram, en försäkran om att om du klarade det så gjorde jag det också. Du förlorade din mamma och ditt barn. Det är mycket värre, det vet jag nu, jag har ju förlorat dig.
Jag vet att du är där, men var är du?? Kommer vi att ses igen i detta liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar